Det svenska barbariet

Våra politiker har haft synpunkter på oss svenskar och har formulerat sig runt sin syn på oss och vår insats för Sverige genom historien. Iallafall som jag förstått debatten som varit runt uttryck som svenskt barbari, och att det är invandrarna som byggt Sverige.
Månne det är invandrarna som gett oss alla goda idéer, men alla de svenskar som brutit malm, fällt skog och flottat det med livet som insats utförde ett tufft arbete. De svenska rallarna som byggde upp vårt järnvägsnät, de svenska upp- finnarna som gett oss ett namn ute i världen, de kanske inte är så mycket att nämna i sammanhanget, egentligen.
Vi har iallafall byggt vår välfärd på våra svenska natur- resurser, det måste ändå politikerna kunna ta till sig. Och att det är svensk arbetskraft som till största delen ligger bakom vår välfärd torde väl heller inte vara nyheter.

Den borgerliga synen på arbetskraften har alltid varit nedlåtande, det är inte individer som arbetar. Det är kapital- isterna som drivit utvecklingen framåt, inte arbetaren. Där kanske man kan hitta en del av det förakt man också idag visar svenska folket. Vi har varit strävsamma bönder och torpare, plikttrogna arbetare som haft sin heder i ett väl utfört arbete, och varit stolta över det. Med rätta ur en medmänsklig synvinkel, men inte ur en borgerlig sådan.

Nu då våldet bland invandrare får stort genomslag i vårt samhälle och diskuteras, hedersmord på unga kvinnor från Mellanöstern eskalerat, känns det riktigt att berätta vad svenska historiker hittat om Sverige och våra normsystem. Detta inlägg gör inte anspråk på att vara heltäckande, och jag gör min vana trogen några nedslag, saxar i detta fall ut några forskarröster om hur de ser på vår historia. Styckena är tagna ur ett längre resonemang, men just vissa rader kan stå för sig själva utan att jag gör våld på forskarens syfte, anser jag.

"Jag finner iakttagelsen intressant att fundera över. I globala värdeundersökningar under senare år har Sverige onekligen visat sig avvika mer än de flesta andra länder från de typer av värden som räknats som traditionella. Hit hör en hög värde- ring av religion och familj. De svenska resultaten pekar istället på en ovanligt stor anslutning till det som kallas ”emancipativa” värden: tro på tolerans, politik, kvinnors frigörelse, sekularisering, individens ansvar och rättigheter. Ser man det så, har kanske min kollega från en annan kultur rätt. Just svenskar och andra skandinaver har måhända särskilt svårt att förstå Fadimes far eller Saras bror. Även vi lever bundna i en viss kultur." Eva Österberg (Heder, hat, förtvivlan)

"Sekulariseringen i väst har inneburit att vi avlägsnat oss från föreställningen om att man bör eftersträva absoluta sanningar och värden. I andra delar av vår värld har denna idétradition, som där förknippas med modernitetens sämsta sidor, kriti- serats och man har istället eftersträvat att återuppliva absoluta sanningar, normer och värderingar. Man kan här tala om en sakralisering av samhällslivet." Kenneth Johansson (Heder, ära och skam)

"Från 1600-1900-talet tog staten över som reglerare, baserad på lagstiftning och bevisning vid domstolar. I Sverige hanterades brottslighet och brott mot heder i domstolar, och inte av anhöriga och släkter, eftersom vi tidigt hade en starkt legalistisk stat.
Kvinnor och män försvarade sin heder och sexualmoral på liknande sätt, men heder var mer förknippat med att man inte ljög. Ljög man var man en ärelös människa. Det var också viktigt att följa de kristna 10 Guds bud." Marie Lindstedt Cronberg (Dagens hedersmord kontra nordiska kvinnors historia)

"Inlägget målar upp två skilda modeller för individens in- lemmande och överlevnad i samhället och gruppen. Begrepp som klanen, familjen, grupplojaliteten och det sociala skyddet tas i bruk för att visa på avgörande skillnader mellan området norr, söder och öster om Medelhavet och det svenska väl- färdsamhället med sin starka offentliga sektor. Lojaliteten mot familjen sägs bli det högsta värdet i den ”normernas hierarki” som innebär att individen har en absolut skyldighet att underordna sig kollektivet, eller mer exakt klanens huvudman. Det svenska samhället utmärks istället, åtminstone hittills, tillfogar Hjärpe försiktigtvis, av rakt motsatt förhållningssätt. Välfärdsstaten vilar på en ”principiell individualism” garanterad av den offentliga sektorn och det statliga rättssystemet." Simon Ekström (Vad mord vill säga)

"Samtidigt hjälper de historiska parallellerna oss att se tydligare var skillnaderna ligger mellan heder som ett allmänt värde, och heder som till och med legitimerar mord och följaktligen är det allt överskuggande värdet. Våld och sexualitet rörde sig också i Sverige i historisk tid ofta på hederns fält. Men staten och lagen tog tidigt hand om brotten mot normerna och förbjöd släktfejder och privathämnd. Och hedern legitimerade för staten egentligen aldrig att någon blev dödad, inte heller kvinnor i ett patriarkalt system." Eva Österberg (Heder, hat, förtvivlan)


Hedersmord, Tusen år av hederskulturer KENNETH JOHANSSON (RED.)
Historiska Media Lund
www.historiskamedia.se
info@historiskamedia.se